Känner att jag behöver skriva av mig lite.. (obs!) detta kommer att bli ett långt inlägg! igga om du inte bryr dig!
IGGA OM DU INTE BRYR DIG!
min bästa kompis emilia har deppression och ät störningar + stress (tror jag..) men i allafall hon är så där äckligt smal och så, men hon måste gå upp i vikt annars kommer hon att bli sjuk men hon vill inte lyssna på mig för typ när jag skriver ett långt sms till henne om hur mycket jag älskar henne för jag typ bara "älskar dig oxå och allt kommer att gå bra, jag kommer inte bli sjuk" men jag tror henne inte.. och jag oroar mig jättemycket för hur det ska gå för henne!! men det innebär att jag fokocerar mer på henne än vad jag ska, och det blir sämte i mina vetyg och jag blir jävligt orolig och allt och jag vet inte vad jag ska ta vägwn! vilket är så sjukt jobbigt och jag gråter mig till sömms för att jag vet att om hon fortsätter såhära och inte äter och så, så kommer hon att dö! och jag vill inte att hon ska dö! för det är det värsta jag kan tänka mig och jag vill ite förlora henne alls! för jag vill att hon ska finnas där för mig när jag behöver henne!!! och jag vill vara hos henne helatiden men det går inte för att jag bor i småland och hon bor i göteborg!! vet i fan vad jag ska ta mig till eller göra!!! jag vill bara gå iväg och inte känna smärtan mera!! jag vet att jag måste fokocera på mig mycket mera! men det är så sjukt svårt när jag vet att hon inte mår bra och det sista jag vill är att övege henne när hon behöver mig! jag vill prata med skolans kurator i dag med en kompis ifrån min klass som vet allt dethära, men frida (skolans kurator) är inte här i dag och jag sitter på toaletten och gråter! jag orkar inte bära på allt detta mera jag vill bara få det att försvinna, men jag vill samtidigt inte att emilia ska försvinna! vi vet allt om varandra och våran vänskap är ju allt för mig! jag vill defenetivt inte förlora henne! asså jag är så jävla losT! jag mår inte bra för att hon inte mår bra och jag vill göra allt för att få henne att må bra men när inte jag mår bra känns det som att jag drar ner em verje gång och då går det aldrig att komma upp, jag vet att hon missar jätte mycket av skolan på grund av att hon inte mår bra och har den "sjukdom'" hon har! och det är svårt att veta att hon kanske kommer att dö, lämna mig här, helt ensam, och allt.
asså jag orkar ej mera! och till alla ni som säger "va stark du klarar detta" fan heller jag kommer inte att klara detta!!! och jag kan inte vara stark.
- xoxo Filli</3
